superingrid

"Hej Ingrid!
Nu har jag skrivit texten. Läs och tyck till.
Jag ändrar om du tycker något alldeles galet.
Allt som du berättade rymdes inte tyvärr - vi har ju begränsat utrymme.
Kramar Margith Norman
Familjeredaktionen Västerbottens-Kuriren

Fakta: Namn: Ingrid Falk
Ålder: 70 år den 2 juni
Född: Bredånger, Ångermanland
Bor: Hemberget, Vännäsby
Familj: maken Acke, utflugna barnen Anneli, Jörgen, Kenneth och Michael, fosterbarnen Katarina, Kicki och Madelene samt 16 barnbarn
Yrke: pensionär och skolfarmor
Intressen: alla barn, egna, barnbarn och skolbarn, Vännäsby PRO
Firar: i Byastugan med öppet hus på söndag den 1 juni från klockan 12
Önskepresent: samlar pengar till Vänortsbarn och Världens barn.

En stor famn och värme. Hos Ingrid Falk finns både och. Hon är skolfarmor i Bråns skola och hjälper både små och stora. I smått som stort. Det är fem år sedan Ingrid gick i pension från lasarettet. En härlig tid väntade. Kan man tycka. Så blev det inte. Ingrid kände sig överflödig och sysslolös. Från att ha varit mer än heltidsarbetande både på lasarettet och i hemtjänsten till att "bara" vara hemma. - Jag fick en depression. Med make, alla barnen, hus och hem plus jobbet hade jag haft fulla dagar. Jag blev ingen snäll människa. Det talade mina barn om för mig. -Du är inte snäll nu, mamma! Idén att hjälpa till på skolan i Brån kom en dag när hon hjälpte ett av barnbarnen knyta skridskor.
- Jag tänkte att det måste finnas fler barn som behöver hjälp. Ingrid tog mod till sig, frågade på Bråns skola och togs emot med varm hand. Här får hon vara med i allt. Från att dra upp dragkedjor till att trösta. - Det är en förmån för mig att få vara här. En helt fantastisk skola där alla barn blir sedda och vägledda. Tråkigheter hinner inte eskalera - de tas om hand på en gång. Hon har vanan inne att ta hand om andra människor. I över 40 år har hon varit anställd inom vården. 1956, 18 år gammal, började hon på Umedalen. Extra vak på lasarettet följde. - Jag fick gå dubbelt med en fantastisk kvinna som lärde mig det mesta i vårdarbetet. I 42 år arbetade hon deltid på förlossningen och samtidigt halvtid i Hemtjänsten i Umeå.
- Det var många som tog mig för barnmorska men det var jag aldrig, skrattar Ingrid. Måndag, onsdag och torsdag är bokade för Bråns skola. Men det kan bli lite ändringar. PRO i Vännäsby kräver också tid. - Tiderna går att ändra. Jag har ju flextid jag... Barnen är vår framtid, tycker Ingrid. Och till en framtid försöker hon hjälpa Världens barn och föreningen Vänortsbarn. - Jag har varit i Petrosavodsk fem gånger och lärde känna familjen Petrova genom Anna Kristensen. Första gången jag träffade familjen, som bestod av sjuka och rörelsehindrade mamman, pappan och sex barn, fick jag hjälp av tolken Tanja. Efter det har jag fått bo hos hennes familj de gånger jag besökt Petrosavodsk. Ett särskild plats hos Ingrid tog ett av barnen, Volodja, som VK tidigare berättat om. Till honom hade Ingrid med sig ett sprillans nytt dragspel.
- Han blev så glad över dragspelet. Du skulle ha sett honom. Familjen bodde väldigt risigt i en rivningskåk men fick, tack vare Anna Kristensen och uppmärksamheten runt familjen i Sverige, hjälp med en centralt belägen lägenhet med utsikt över sjön Onega. - Jag och Volodja städade och köpte möbler. Och en tv-apparat. Han var så lycklig "I can't believe it", sade han flera gånger. I dag är Volodjas mamma död och pappan har en ny kvinna med sju egna barn. Omsorgen om barnen fortsätter dock. - Men jag har inte längre någon kontakt med pappan. Bara med Volodja, hans syskon och farmor. På hemmafronten får barnbarnen just nu lite extra av Ingrids tid. Hennes senaste resa gick till Peru där Jon, ett av barnbarnen gifte sig.
- Den femte januari stod bröllopet mellan Jon och For i Lima. Det var 240 bröllopsgäster. 48 från Sverige. Ytterligare ett bröllop stundar. Då gifter sig nästa barnbarn i Katrineholm. Naturligtvis skall Ingrid åka. Innan dess hinner Ingrid bli 70 år och firar med en hejdundrande fest i Byastugan. - Inga presenter. Nej, hellre pengar till Vänortsbarn och Världens barn.
Text: Margith Norman"

Shit alltså, vilket liv jag haft ändå!