Ny lista
Eller ja, om man kan kalla det lista. den här har jag snott från abbes pappa. Den går ut på att man ska skriva vad man gjorde för fem, tio, femton och tjugo år sedan. Alltså vad jag sysslade med 1988,1993, 1998 och 2003. I can do that:
1988 var jag hela ett år gammal. Jag bodde tillsammans med Far och Mor och Syster i ett litet torp i Aspelund utanför Åseda. Ibland åkte vi in till öppna förskolan i åseda och lekte med dom andra barnen. Eller till Helge och Eivor som bodde grannar med oss och klappade på deras hund som en gång åt upp Systers gossedjur. Eller så åkte vi hem till Johan och Maria i Tånga och hängde med alla kossorna och lammungarna och dom andra djuren. Jag minns inte så mycket (eller ja, nåt alls faktiskt) men jag antar att jag åt ganska mycket och sov ganska mycket men jag var ganska selektiv med mitt skrikande. Det var inte riktigt min grej alltså.
1993 Var det annat på gång. Då fick jag sista året på Michaels Barnträdgård (ja mitt dagis hette så) och hängde mycket med Klara, Johan och Fredrik. Jag och Johan rymde en gång och drog hem till honom. Det tog ungefär tre timmar för oss att förflytta oss 200 meter. När vi kom fram stod Far och johans mamma och väntade på oss. Dagen efter byggde dom staket runt lekplatsen på dagis. Men jag gjorde annat också. Jag och Fredrik brukade smyga oss runt hörnet på skolan och skrämma dagisfröken Birthe som alltid tjuvrökte. Då kom det upp ett staket där med. En gång fick jag en pinne i ögat när jag försökte ta mig igenom buskaget som kantade lekplatsen. Då fick jag åka till Mölndals sjukhus och fixa det. Det var extremt läskigt och början på min stora ögonkänslighet. Och tror ni inte det dök upp ett staket vid buskaget med...
1998 gick jag i femman. Det var väl ingen superkul erfarenhet riktigt. Jag blev placerad i den "lilla gruppen" i klassen för elever med läs-skriv och/eller koncentrationssvårigheter. Jag fattade inte riktigt varför eftersom att jag lärde mig läsa och skriva när jag var fyra. Jag hade dock lite svårt att koncentrera mig, men det var ju för att det aldrig var tyst i klassrummet, inte för att det var fel på mig. I den lilla gruppen gjorde vi ingenting förutom att lära oss att rita perfekt raka streck utantill. Fast det lärde jag mig aldrig. Vår lärare var nämligen gravt dyslektisk och kunde knappt läsa. Fast det visste vi inte då, för vi gjorde ju aldrig något som krävde att vi eller hon skulle läsa. Jag vet inte hur jag hamnade tillbaka i den vanliga klassen, men jag antar att jag sade ifrån. Jag gjorde det en del nämligen, vilket inte riktigt föll mina lärare i smaken.
2003 Slutade jag nian på Ytterbyskolan och började ettan på Ale Gymnasium. Jag hade nämligen tröttnat på att ingen lyssnade på vad jag hade att säga på min gamla skola och bytte till Ytterbyskolan. På ytterbyskolan var det livat. Där var jag lite för röd för många och det var inte många i min klass som pratade med mig. Men det rörde mig inte i ryggen för jag hade vänner så det räckte och blev över i andra klasser. I ale var jag uppenbarligen precis lagom röd för där pratade faktiskt alla i klassen med mig :)
1988 var jag hela ett år gammal. Jag bodde tillsammans med Far och Mor och Syster i ett litet torp i Aspelund utanför Åseda. Ibland åkte vi in till öppna förskolan i åseda och lekte med dom andra barnen. Eller till Helge och Eivor som bodde grannar med oss och klappade på deras hund som en gång åt upp Systers gossedjur. Eller så åkte vi hem till Johan och Maria i Tånga och hängde med alla kossorna och lammungarna och dom andra djuren. Jag minns inte så mycket (eller ja, nåt alls faktiskt) men jag antar att jag åt ganska mycket och sov ganska mycket men jag var ganska selektiv med mitt skrikande. Det var inte riktigt min grej alltså.
1993 Var det annat på gång. Då fick jag sista året på Michaels Barnträdgård (ja mitt dagis hette så) och hängde mycket med Klara, Johan och Fredrik. Jag och Johan rymde en gång och drog hem till honom. Det tog ungefär tre timmar för oss att förflytta oss 200 meter. När vi kom fram stod Far och johans mamma och väntade på oss. Dagen efter byggde dom staket runt lekplatsen på dagis. Men jag gjorde annat också. Jag och Fredrik brukade smyga oss runt hörnet på skolan och skrämma dagisfröken Birthe som alltid tjuvrökte. Då kom det upp ett staket där med. En gång fick jag en pinne i ögat när jag försökte ta mig igenom buskaget som kantade lekplatsen. Då fick jag åka till Mölndals sjukhus och fixa det. Det var extremt läskigt och början på min stora ögonkänslighet. Och tror ni inte det dök upp ett staket vid buskaget med...
1998 gick jag i femman. Det var väl ingen superkul erfarenhet riktigt. Jag blev placerad i den "lilla gruppen" i klassen för elever med läs-skriv och/eller koncentrationssvårigheter. Jag fattade inte riktigt varför eftersom att jag lärde mig läsa och skriva när jag var fyra. Jag hade dock lite svårt att koncentrera mig, men det var ju för att det aldrig var tyst i klassrummet, inte för att det var fel på mig. I den lilla gruppen gjorde vi ingenting förutom att lära oss att rita perfekt raka streck utantill. Fast det lärde jag mig aldrig. Vår lärare var nämligen gravt dyslektisk och kunde knappt läsa. Fast det visste vi inte då, för vi gjorde ju aldrig något som krävde att vi eller hon skulle läsa. Jag vet inte hur jag hamnade tillbaka i den vanliga klassen, men jag antar att jag sade ifrån. Jag gjorde det en del nämligen, vilket inte riktigt föll mina lärare i smaken.
2003 Slutade jag nian på Ytterbyskolan och började ettan på Ale Gymnasium. Jag hade nämligen tröttnat på att ingen lyssnade på vad jag hade att säga på min gamla skola och bytte till Ytterbyskolan. På ytterbyskolan var det livat. Där var jag lite för röd för många och det var inte många i min klass som pratade med mig. Men det rörde mig inte i ryggen för jag hade vänner så det räckte och blev över i andra klasser. I ale var jag uppenbarligen precis lagom röd för där pratade faktiskt alla i klassen med mig :)
Kommentarer
Trackback
