superingrid

Jag har bott i den här lägenheten sedan i mars förra året och jag har alltid tyckt det har varit lite konstigt att jag aldrig varken hört eller sett något av min närmaste granne, han som bor vägg i vägg med mig. Men idag mötte jag så denna mystiske man, och det klarnade med ens för mig. Jag förstod varför jag aldrig hört någon musik från andra sidan väggen och varför jag aldrig sett honom out and about. Min granne är en survivor. Det har pratats mycket om dom, men dom har sällan setts. Jag har faktiskt bara stött på ett exemplar av campus survivus tidigare. Men där stod han alltså i korridoren nyss, som en lämning från tiden innan teleborg togs över av studenterna, innan campus var ett campus och innan lägenheterna på Stallvägen gjordes om till studentbostäder. Min granne, överlevaren.